David Ritschard på Gröna Lund: Söderortsberättelser och gemensam sång

När David Ritschard spelade på Gröna Lund under gårdagen var det en trogen och något mognare publik som samlats framför scenen. Det märktes snabbt att många i publiken hade en stark relation till både musiken och texterna.

Musiken var ny för mig, men det var lätt att förstå varför David Ritschard tilltalar så många. Texterna kretsar kring arbetarklass, söderort och människor man nästan känner att man träffat själv. Det finns också tydliga kopplingar till Hammarby och livet runt Södermalm och Huddinge. Mycket känns hämtat ur vardagen, berättat på ett sätt som för tankarna till äldre svenska vistraditioner och berättande rock.

Kvällens setlist innehöll bland annat ”När du reser dig”, ”Sockenplan”, ”Rosenlund Revisited” och ”Huddinge Huddinge”. Publiken sjöng med ordentligt i flera låtar och stämningen framför scenen var varm och avslappnad snarare än stökig. Det var tydligt att många i publiken delade samma referenser och nostalgiska bild av söderort och ett äldre Stockholm.

Musikaliskt rör sig David Ritschard mellan visor, folkrock och americana. Låtar som ”Cowboy” och ”Som en Hank Williams” gav konserten en känsla av svensk vardag med countryinfluenser, fast med pendeltåg och förorter istället för amerikanska highways.

Det här var ingen konsert som byggde på stora effekter eller spektakulära scenshower. Istället låg styrkan i närheten till publiken och i berättelserna i låtarna. När konserten avslutades med ”Nya Slussen” och ”Vi ses snart igen” lämnade publiken Gröna Lund med ett leende och känslan av att ha fått höra något äkta.